Hannes Berggren

När vi avslutade jeep-touren i Uyuni hoppade vi direkt på bussen mot Potosi. Fyra timmar bussresa genom episka bergslandskap (igen) kom vi fram till gruvstaden Potosi på 4100 meters höjd, Bolivias högst belägna stad. Potosi är en mysig stad med fina hus och kyrkor, och vi har bott på ett mysigt litet hostel. Potosi lever mestadels av silver- och zinkgruvorna som ligger i berget som tornar upp sig över staden.

Igår besökte vi silvergruvorna, som fortfarande idag saknar både modern teknik och säkerhet, och fortfarande är väldigt farliga.

I silvergruvorna i Potosi har tusentals män dött medan Europa skördat vinsten från silvret. Idag är gruvan kooperativt ägd av gruvarbetarna, men även nu dör gruvarbetarna i förtid på grund av de hemska förhållandena som råder i gruvan. 96-procentig alkohol, kokablad och offerritualer till djävulen i berget är vad gruvarbetarna använder för att klara sig genom dagarna.

Förutom att besöka silvergruvorna har vi gått runt på marknaden och käkat street food varje dag (jättegott och snorbilligt). Igår försökte vi oss på en promenad. Eftersom vi bor högt uppe i staden började vi att gå nedåt, och när vi vände om och skulle gå uppför så kände vi oss som 80-åriga gubbar. Efter att ha gått uppför en trappa pustar man som om man sprungit en mil, och mjölksyran pumpar i benen på grund av syrebristen. För första gången har vi känt att kokabladen faktiskt hjälper mot höjden. Vi dricker mycket vatten, tuggar lite kokablad och har haft ganska tur, eftersom vi klarat oss från höjdsjuka. Andra vi rest med har blivit väldigt dåliga.